31 dagar kvar till BF.. känns helt overkligt. Första dagen på min semester som jag valt att ta ut innan lillan ska komma. Nu ska jag bara vara tills hon kommer. Förbereda, tvätta, bädda, sy och inredan hennes rum... när d är gjort är hon Välkommen att komma precis när hon vill. Just nu är de blandade känslor... ena stunden känns d som om hon kommer innan BF andra känns de som om hon kommer bo där inne långt över BF och d vill jag verkligen inte. För mig får hon gärna komma nästa vecka.. eller ja vi kan få se vad Tul säger 10 mars först... hon har förhoppningsvis tjockat på sig lite till då..
9 månader av längtan är alltså snart över.. snart är vi den där familjen vi drömt om sedan våren/sommaren 2009..
I juni 2013 trodde vi båda att detta aldrig skulle hända oss.. hoppet var långt borta efter ett misslyckat IVF försök och tankarna om ett eget barn var lååångt låångt borta.
Sen plötsligt en dag valde en liten simmare att kämpa sig hela vägen fram.. en simmare som nu är vårt älskade mirakel som vi snart ska få träffa... som vi älskar så mycket och längtar så efter.
Minns än i dag den 27 juli... gravtest togs för att då brukar mensen komma nån dag efter ett negativt resultat. Gjorde d av ren rutin kändes d som la d på vasken, duschade och tänkte att jag får ju titta på det innan jag slänger d iaf.. den Chocken var total... där var 2 steck.. 2.... hur gick d till? Vad hände?
Jag gjorde nog minst 10-15 gravtest tom v 12 och kunde inte ens då när vi såg en liten liten räka på Vul förstå att vi lyckats skapa ett nytt liv.. ett liv skapat av 100 % kärlek... ett liv som är en liten del av oss båda samtidigt som de är en helt ny individ...
Snart är alltså tiden och längtan över och vårt nya liv börjar.. som vi längtar!!
