10 År..

10 år.. 10 långa långa år.. fyllda med smärta,sorg och hat över att han var tvungen att hämta hem just dig. Min mamma, min ledstjärna , min stötte pelare.
Livet är orättvist d är bara så.. de fina människorna måste lämna först, medan de elaka och onda får vara kvar och göra mer skada än någon annan.
Jag minns det som igår.. jag var vid din sida.  Du skulle bara sova,men något gick fel.. det utbröt panik sen var du borta... borta från oss!!
Jag kände mig så liten och ensam i detta tumult med känslokalla läkare som tittar på mig medan han rusar förbi i korridoren vidare till sin avdelning igen.. stannar upp och säger ..

- Hon är DÖD.. de var det bästa för henne...

Vadå död?? Min Mamma kan inte, får inte vara död .. hur kan han bara säga så, han har inte träffat henne innan , han vet inte vad som var fel på henne, han jobbar inte ens på den avd.

Det går inte en dag utan att jag tänker på dig och mi kärlek till dig är så stor.
Det som smärtar mest är att du inte får vara med här och träffa vårt Mirakel, ditt Barnbarn.
Att vår lilla E inte får möjligheten att träffa sin Mormor..

Livet är inte rättvist, det är inte det!!

Tillbax till verkligheten...

Så efter 2 dagar hemma för vila är det dax att ta sej till jobb igen.. i morgon blir en lång dag.. så får jag prova på en heldag utan möjlighet till vila innan jag ska upp på heltid igen. I morgon är de dock jobb på förmiddagen och skola på eftermiddagen.
Har fått i väg en uppgift i dag... fått B el C på d andra så hoppas på samma nu... minst C iaf.
Ligger något efter,har inte haft orken på sistone. Känner mig lite piggare nu förutom foglossnings helvetet..
Kom inte ens till busshålls platsen i måndags utan fick vända efter 200 meter och gå hem igen.. tog därför denna dagen hemma oxå och fick iom d både räkningar och skolarbete gjort. Fick även lagat middag och eldat.
Jag har lärt mig att elda så d blir varmt... i hela huset.. utan att d slocknar. Både i pannan och kaminen.. känner mig jävligt duktig asså.. haha..

Andreas håller på med projekt trappa vilket gör att vi inte kan sova i vår sängen.. vi sover just nu i soffan.. ser ut som en luffar kvart i vardagsrummet... och de värsta med detta är nog att jag har två storlek 43 mitt i huuet när jag sover... ni som känner mig vet att något av de äckligaste jag vet på en människo kropp är fötter.. stora som små.. de är endast acceptabla på små barn som inte går i skor.. haha.. NU tvingas jag alltså sova med dessa i nivå mitt ansikte... även om d varje kväll är nytvättade och rena tycker jag mig känna lukten av sura fötter... =)

Nä nu är d slut på mitt blajblaj för i dag. .

Obeskrivlig Kärlek..

Kärlek är något stort.. väldigt stort. Att älska någon är oxå stort väldigt väldigt stort... och att kunna älska något man änu inte träffat är obeskrivligt...
Jag känner stor kärlek till min man, mina vänner och min familj.. jag älskar dem alla som finns i min närhet och gör mina dagar värda att leva på olika sätt.
Min man är mitt liv.. utan honom vore jag inte där jag är nu.. utan honom hade jag inte kunnat känna denna obeskrivliga kärlek till någon jag änu inte träffat.. någon jag bara känner på insidan... ett mirakel som växer inom mig... en liten människa som är vårt kött och blod.. som vi har skapat av kärlek.

Ett litet flickebarn som vi längtat efter och kämpat för i 4,5 år.. om 66 dagar går hennes hyreskontrakt ut och vi får möta denna skapelse.  Vi kommer älska henne oändligt mycket.. vi älskar henne redan så sjukt mycket... !!
Nu ska vi bli föräldrar och ta hand om och uppfostra henne efter alla konstens regler.. den känslan skrämmer mig samtigt som den får mig att känna lycka..

♡♥♡