BM besök v 33 (32+1)

I dag vart d BM besök.. allt är bra med lillfisen.. magen växer som den ska och hjärtat låter fint...mitt blodtryck är bra och blodvärdet hade ökat till 102.. ingen mega ökning men ändå på rätt håll =)

SF mått: 31
Hjärtljud :140-142
Blodtryc:k 110/60 ( eller hur man nu skriver d)
Viktökning: +7 kg sedan inskrivning
Ingen äggvita i urinen

Alltså godkänd även denna gången =)

Bebis mår bra.. annat gör den blivande modern.. hon är i en redig depression .. en svaka som kommit utav att jag avslutade min medicinering av antidepressiva i samband med att jag plussade då läkaren på psykologi enheten sa att d vart bäst för att inte göra bebis beroende.
I dag säger denna Läkaren att de ibland är bättre att fortsätta medicinering även under graviditet, då d är vanligt att man blir nedstämd under en graviditeten är det änu vanligare att vi som redan innan är nere blir änu sämre.. och då säger d ju sig själv att om man slutar medicinera blir d dubbelt upp.
Jag känner jätte mycket ångest, hjärtklappning, är känslo kall..(skrattar och ler för att de ska göras) svimnings känslor, tryck över bröstet och gråter bara någon frågar hur jag mår... gråter bara någon tittar på mig... gråter av bara tanken på att behöva gå till jobb =(
Jag bröt helt enkelt ihop hos BM i dag vilket resulterade i att hon skickade akut remiss till psykiatrisk mödravårds hälsa... allt för att jag ska få hjälpen innan lillan kommer.. så jag kan glädjas på riktigt när hon väl är här.
BM trodde oxå att allt detta beror på allt vi gått igenom.. den långa resan innan vi plussade.. ivf behandling...gyn besök och utredningar hit å dit.. de tar mycket på en psykiskt. 
När vi sedan fick ett + på stickan blev lyckan så stor och överrumplade över att vi lyckats på egen hand att allt annat försvann och man levde i detta.. nu börjar d krypa på att vi verkligen ska bli föräldrar och de är en stor omställning på g..

Fick även en tid till läkaren på Barnmorskemottagningen i dag .. hon sjukskrev mig 100 % till efter Tul och sedan på 50% månaden ut.. sedan ska jag ta semester i mars... funkar inte 50% ändrar vi d igen... kände verkligen att hon lyssnade och tog mig på allvar...

Oj vilken roman.. nu hoppas jag på att få den hjälp jag behöver...

Ingen dans på roser... =(

... att vara gravid är absolut ingen dans på roser.. jag har mått ganska bra iof förutom foglossningar.. men nu sista veckan har jag haft otroligt mycket ångest.. tryck över bröstet.. hjärtklappningar...kall svettningar och jag har aldrig saknat mina antidepressiva så mycket som nu.. trodde inte d fanns så mycket tårar i en kropp bara så där..
I dag kom dessutom svimnings känslan.. på väg hem tog vi en lunch paus..
Tog bricka.. bestick.. dricka och beställde mat... i kön för att betala känner jag hur hela kroppen blir förändrad..benen blir gelé....det känns som värk i axlarna och tryck i magen..svetten lackas...det susar i öronen ovh ögon flimrar... säger till A att jag tror jag svimmar nu.. han hör inte så jag får dra honom i tröjan å säga d igen.
Han leder mig bort till bordet och återvänder för att hämta maten.. jag hänger som en säck över bordet och han ber mig dricka... sakta kommer jag tillbax igen och med mat i magen orkar jag tom gå ut i bilen igen.. fy fasen så läskigt d var... väl k bilen slappnar jag av å bara bölar... de tog lixom inte slut... väl hemma stod jag i köket och kände samma sak var på väg igen.. hann ta mig till soffan iaf..

Har d senaste nätterna haft mycket sammandragningar och tryck över bröstet... känns som någon lägger kilo med stenar över halsen.. sjukt obehagligt, man lixom tappar kontrollen... lite som när man tar sömntabletter och man känner att man somnar och försvinner men kan inte kontrollera kroppen. 

I morgon kl 10.30 har jag tid hos BM och hoppas på att läkaren kan hjälpa mig på något sätt...
Så här orkar jag inte ha det... Ångest delux av att bli lämnad ensam om A så bara ska till affären... Ångest delux av bara tanken på att ta mig till jobb..

Blää för detta.. men snart snart är min älskade prinsessa här hos mig/oss.. kan inte ens med ord beskriva hur mycket jag längtar..