Svarta Fåret??

Min Farmor har gått bort tydligen.. Läste det på Facebook.

Ja jo de e sant, ingen som tar sej tid att ringa och berätta vad som hänt.. fast i dagens tider är det kanske så det funkar..
Bara för att man inte har kontakt har man inte rättigheter att veta.. Oavsett är hon min Farmor..
Även om jag inte varit den som sprungit ner dörren hos henne, fast åh andra sidan så har jag ofta känt mig bortglömd. Åh jag är inte ensam, Jag kan inte prata för min bror . men vet att min syster känner samma..Vi är det där 3 svarta fåren som glider runt på bygderna utan att bry oss om någon..
Vi skiter fullständigt i allt runt om oss och har alltid gjort. Det är enbart vårat fel att det blivit som det blivit med kontakten.

Året är 1988-89 (minns ej till hundra) Jag Carolina är 8-9 år, mina föräldrar väljer att gå skilda vägar. Jag ska vara hos Pappa varannan helg, de säger ett papper som finns skrevit. Jag är 8-9 år men känner inte min Pappa, för under min uppväxt med honom bodde han på jobbet eller i garaget med bilen. I slutet på 80-talet ska jag då umgås med min pappa 2½ dag helt utan mamma.. Vad pratar man om. min tryghet försvann. Minns när jag varit ute och lekt med kompisar och kommer hem, dörren är låst åh ingen är hemma... Då har han valt att köra hemmifrån utan att leta upp mig eller tala om för mig innan jag gick ut att han tänkte köra i väg.
Nä där står jag i min ensamhet och vet varken ut eller in..
Jag cyklar givetvis hem till mamma i byn.. sedand den dagen har jag inte satt min fot hos pappa mer än i absoluta nödfall.. Han svek mig och de var inte förstra gången.

Sen träffade pappa sin nuvarande kärring.. Ja hon är ett jävla skrälle.. Lyset är på men ingen är hemma typ.. Han valde henne och hennes små barn.. *hmm* som ja just det råkade vara 17 och 20 typ. Han flyttade från vårat hus till hennes. dvs. de fanns ingenstans för mig att ta vägen om jag ville komma. Detta gjorde han klart för mig.. Jag blev nog ganska lättad.
Om jag inte hade mer än sporadisk kontakt med pappa innan, så hade jag absolut ingen nu. Åh skulle han ställa upp fick man vara döende typ. Knappt då slet han sej..
Hon gjorde klart ganska omgående att vi han 3 barn inte hade något att komma med. Vi var bara avkommer från något han haft tidigare. Inget att lägga energi på.
Jag gjorde klart för honom att bryr han sej inte nu så bryr jag mig inte om honom sedan oavsett vad som händer.
Nu är han sjuk, jätte jätte sjuk. Han är min Pappa på papper.. i verkligenheten har jag ingen pappa!! Hårt slag mot en själv att säga så. Men de är saning.
Hade han visat sina barn lite kärlek och omtake hade vi visat honom det i dag.

Gick förbi huset häromdagen och såg honom sitta där inne.. som ett kolli. Det gjorde ont i hela mig.
Andreas sa:- Det är jobbigt att se honom va.. ??
Ja det är det svarade jag och gick vidare.
Folk får tro vad det vill. Men innerst inne älskar jag min pappa för att han gav mig livet, han gav mig möjligheten att upptäcka välden. Tyvärr ville han inte själv vara en del av mitt LIV!

Men det jag ville komma till från början är att det är vårt /mitt fel att jag inte har/hade kontakt med Farmor. Klart det är mitt fel, Jag som 8-9 åring har ju självklart avsvaret i hur en relation utvecklas och fortsätter då mina föräldrar valde att dela på sej. Eller??

Nää jag var ett BARN, ett BARN som har fått gå igenom mycket.

Jag kan inte förlåta Pappa för hur han valde, oavsett om han är sjuk. Kunde inte han finnas där för mig under åren jag behövde honom som mest så behöver jag inte finnas där för honom. Samma sak gäller farmor.

Men oavsett vad som händer så han man rättigheteten att få veta vad som händer.. Jag ska inte behöva läsa mig till saker.

Jag är ARG riktigt jävla ARG.
Jag kommer ALDRIG låta någon ge mig eller mina syskon SKULDEN för vad som hänt och hur det har blivit.
Pappa var vuxen , Farmor var Vuxen , Vi var BARN!!!