torsdag 8 oktober 2009

Saknaden...

i bland blir saknaden för stor.. SAKNADEN efter MAMMA ..då bränner tårarna bakom ögonen..
en stund sen rinner de ner för kinden för jag kan inte hålla det inom mig.
Jag vet att det är OK att släppa ut sina känslor och gråta och prata om de som hände även om det är 5 ½ år sedan hon lämnade mig.. (oss)
Men i bland kan jag tycka att det är skönare att få gråta och grubbla och skriva i min ensamhet..
Även om bilden på vad som hände där inne i rummet på lundslassarett en kall natt i slutet på januari 2004 blir svagare och svagare.. så minns jag alltid MAMMAS ansikte.. skräken i hennes ögon.. jag minns min egen skräk .. skräken jag hade över att se min Mamma försvinna från mig..

Minns känslan i kroppen då jag ser Veronica, Patrik och Glenn komma långt där nere i denna långa korridorr... Att få slänga sej i famnen på de som står en absolut närmst utöver vänner.
Att få gråta, skrika, sparka ut sin ilska över att hon lämnade oss..
Just då kände jag ett HAT inom mig.. fattade inte hur hon kunde vara så ego och lämna oss här.. jag viste ju givetvis inom mig att hon detta inte var vad hon ville.
Detta var vad sjukdomen ville , vad någon på andra sidan ville.. de ville ha min mamma där.. lika mycket som jag vill ha min mamma här.
Dom vann denna gången..

Men jag vet att en dag kommer vi att ses igen, inte i dag inte i morgon men om några år.. eller många år. Hon är ett andetag från mig men ändå så långt bort!!!

Oftast kommer det extra mycket känslor och saknaden blir större då allt är rena röran i livet..
Just nu är det mycket på jobb, jag söker nya jobb vill verkligen därifrån.. mensen kommer månad efter månad och man blir deppig för att det inte blir ett + någon jävla gång..
Just nu känns allt meningslöst..
Jag vet att jag kan prata med andra, Vänner, Andreas, Syskon osv.. men MAMMA är alltid MAMMA.. hon var min stöttepelare i vått åh torrt.
Mammas ord var GULD, Mammas ord var ofta LAG.. Mamma kunde alltid få det sämsta till att glimma som finaste dimant..

Mamma jag Älskar dej.. du är min Ängel som alltid finns med mig vad jag än gör!!

2 kommentarer:

  1. BAMSEKRAMAR till dig...

    SvaraRadera
  2. Jag känner igen så mycket av det du skriver carro. Första tiden kunde jag vara så arg på pappa att han bara lämnat oss och inte dök upp längre! Helt galet förstås men det är ju så det känns. Det är skönt att få gråta en liten stund ibland, jag känner mig starkare efter det. Jag kan känna hans närvaro ibland och jag drömmer om honom då och då, då känns det som att vi träffas..på ett annat plan. Jag tänker på honom varje dag.
    Kram till dig.

    SvaraRadera